Vi delade på ett champagneglas och letade efter danslåtar på Spotify. Vi och omkring femton andra stod intryckta i kökets hörn i korridoren. Första korridorfesten för hösten. E hittade vad hon letade efter och körde igång Salem al Fakirs "I'm so happy" och jag tänkte går detta att dansa till och såg hur E började röra sig mot den tomma ytan i köket och göra några dans moves, medan resterande gungar i takt med musiken. Jag ser mig omkring och ser bara främlingars ansikten. Killar iklädda skjorta och tjejer i tajta, korta klänningar och känner att min långa, färggladda kjol och svarta t-shirt inte riktigt passar in.
Kvällen fortsätter och jag inser att detta är min första "stora" fest där nästintill alla är svenskar och jag upptäcker att jag känner mig en aning obekväm och saknar den "internationella" mig. Efter nästintill åtta månader av internationellt liv kan jag fortfarande ha svårt att hitta rätt svenskt ord eller förstå mig på de svenska "koderna". Jag vet inte vad som gör det men jag känner mig en aning modigare och frispråkigare på engelska. Det är dessutom svårt att hänga med i samtal om vad som hände de senaste halvåret i Sverige och främst i Lund. Jag vet om att det handlar om en anpassningsperiod för mig och att jag om en månad kommer förstå allt, men nu kastar jag in engelska ord i varannan mening och tänker att jag ska nog hänga med utbytesstudenterna i år.
Festen var inte den roligaste och det slutade med att jag, J och E började spela Kina schack ute i hallen. Kanske inte så jag hade förväntat mig kvällen att sluta, men det är roligare att ha kul med kända ansikten än okul med okända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar