Att bearbeta

Det har snart gått två månader sen jag kom tillbaka från Moldavien, och det känns otroligt konstigt. Ibland har jag svårt att förstå att jag varit där och måste nypa mig själv i skinnet, eller titta på mina fotografier för att inse, men ibland är det så självklart och minnesbilder spelas likt en film i huvudet. Men ännu är det svårt att berätta och förklara Moldavien när vänner och bekanta frågar om hur det var. Vad ska jag berätta? Ska jag berätta om fattigdom, rikedom, natur, betonghus, gatuhundar, högklackade tjejer, kommunism, kapitalism, vänner, hemmagjort vin, fester, dötid, dåliga dagar, bra dagar, glädje, förtvivlan, språkförvirring, volontärer, arbetsplats, konst, kultur, skräp, maxitaxis eller kärlek.

Jag har fått i uppgift som numera ex-volontär att skriva en rapport om min volontärtid, allt bra och dåligt. Ett steg mot bearbetning. Jag har även tänkt att i och med att jag ska leta fotografier till en fotoutställning i Eslöv, kan jag börja lägga upp lite nya foton här med och kanske skriva några ord om dem.

Dessa foton är tagna i början av januari i Komrat, en liten stad i södra Moldavien, och det är omkring minus 10-15 grader ute. Jag och min rumskompis Diana bestämde oss för att gå en promenad och ta lite foton av staden. Jag var ännu ganska så kulturchockad och sökte svar till varför allt var som det var. Varför var vi i Komrat? Varför gav inte värdorganisationen oss några raka svar? Vad ska vi göra här? Det var mycket som inte fungerade i Moldavien och bland annat vår värdorganisation var en av alla organisationer som har mer pengar i fickan än de borde.
Jag kommer ihåg när jag tog dessa fotografierna att jag funderade mycket över att alla byggnader i Komrat gick i olika nyanser av grått och jag började sakna färg.  Jag började leta efter färg i gråskalan och hittade färgglada staket och fönster, men slogs av att inget var inbjudande utan ville stänga ute. Staket och fördragna gardiner. Kanske är det lite så min relation till Moldavien är, den har lockat mig med sin gnutta färg och fångat mitt intresse, men sen aldrig riktigt släppt in mig, utan jag har fått stå kvar i kylan och bara observera.