Vem bestämde att man inte får leka med maten?! Blir ju så mycket roligare!

Födelsedagsmiddag med familjen

Igår bjöd jag över familjen på födelsedagsmiddag.

Jaha, då var man tjugotvå.

Bjöd på kronärtkocksgryta med linser, ris och tomatsallad.

Thomas tvingar sig själv upp för att sjunga "ja må hon leva".

Vilopaus mellan middag och efterrätt. Linda har äntligen hittat en etikett som passar henne bra. 

"Men reflexbandet kan ju även bli en mutasch!"

Här har ni recepten på kronärtkocksgrytan och efterrätten.
 

Måndagkväll

Jag och kombon Josefin skulle på yoga, men bestämde oss för att istället dricka vin och röka vattenpipa. Efter några timmar sadlade vi om och åt scones och drack te. En perfekt måndag! Musiktips för en lika perfekt måndag: The Dirty Dozen Brass Band – My Feet Can't Fail Me Now

jag och ressuget!

Status på ansiktsboken igår:

Helen Brandt "och det bubblande ressuget! Grekland, Färöarna, Berlin eller kanske Indien".

Moder: det beror väl hur länge du ska vara borta. Berlin kan du besöka över en lång helg. 
Jag: haha, är du orolig att jag ska vara borta en längre period igen :P Kommer nog bara bli korta besök, inte 7 månader...
Moder:  nä mer ett tips om resefebern slår till. Annars kan du alltid besöka Danmark för en dag

Är inte min moder allt för sött! Danmark här kommer jag, eller kanske inte. Drömmer mig tillbaka till mango lassis, chapati, veggiresturanger, apor, salwas, bindis och heliga berg.

Sommaren är för kort

Reslöv, september 2010

Idag har varit en väldigt konstig dag. Skulle egentligen ha pluggat men lyssnade på P3 dokumentär om Knutby morden. Skulle egentligen ha åkt till City Gross och handla, men gick till Coop Nära och handlade enbart blåbärssoppa.

Ett minne

En gång i tiden bodde jag i Falun och en gång i tiden var inte så länge sedan. Två år som närmare sig tre. Min tid i Falun var inte lång. Tre månader. I tre månader bodde jag i en röd stuga uppe på ett gammalt berg som inte var särskilt högt men ändå hette Gamla berget. Hundra meter bort fanns skog. Grannar, tallar och lite björk. Min värdfamilj sprang i den varje dag. Jag gick på promenader någon gång i veckan. Jag följde stigar medan de sprang terräng. Jag har respekt för skogen och minns att om man går vilse ska man krama ett träd, göra en koja och äta kottar och barr. Respekt åt det som växer och finns där längre än vi.

Klockan är över tolv och jag kan inte sova. Jag lyssnar på Johnossi's låt Bed on fire och känner att fyra ord passar in på vad jag känner "Tired of being tired".  Jag dricker för mycket kaffe under dagen som gör att det är långa vakna nätter och kaffebehövande dagar. Jag tänker för mycket på dig, dåtid, nutid. På familj och min roll/plats i den. På andetag som behöver en maskin, och mina som kommer naturligt. Jag känner mig vilsen. I mina tankar. I livet. Är det okej att distansera sig? Är det okej att stänga av? Är det okej att känna att man vill spola tillbaka tiden och att allt ska vara som det förut var?

Letar efter ett träd man kan krama när man är vilsen i tankarna och livet.

Bilden av ett land

Igår kväll såg jag en dokumentär om dansare i en radioaktiv stad i Ryssland. Det var rörelser, intervjuer, miljöer och musik. Men det som lockade mig främst var att det såg exakt ut som Moldavien. Väggarna, husen, marknaden, jackorna, köken och kvinnan som står ute i kylan och försöker sälja något. Jag har haft det svårt att beskriva hur Moldavien egentligen ser ut, så jag rekommenderar er att se denna K-special dokumentär istället.

"Nu ska jag ut på landet, åh jag måste bort"

Idag ska jag åka ut till Skånes landsbygd främst för att rösta men även för att hänga med familjen och äta mormors supergoda pannkakor. Ingen kan göra så goda pannkakor som hon! Lite skånsk musik till resan.

Glöm inte att rösta och att rösta på ett parti som står för allas lika värde!

korridorfest och Kina schack

Lördag kväll i Lund:
Vi delade på ett champagneglas och letade efter danslåtar på Spotify. Vi och omkring femton andra stod intryckta i kökets hörn i korridoren. Första korridorfesten för hösten. E hittade vad hon letade efter och körde igång Salem al Fakirs "I'm so happy" och jag tänkte går detta att dansa till och såg hur E började röra sig mot den tomma ytan i köket och göra några dans moves, medan resterande gungar i takt med musiken. Jag ser mig omkring och ser bara främlingars ansikten. Killar iklädda skjorta och tjejer i tajta, korta klänningar och känner att min långa, färggladda kjol och svarta t-shirt inte riktigt passar in. 

Kvällen fortsätter och jag inser att detta är min första "stora" fest där nästintill alla är svenskar och jag upptäcker att jag känner mig en aning obekväm och saknar den "internationella" mig. Efter nästintill åtta månader av internationellt liv kan jag fortfarande ha svårt att hitta rätt svenskt ord eller förstå mig på de svenska "koderna". Jag vet inte vad som gör det men jag känner mig en aning modigare och frispråkigare på engelska. Det är dessutom svårt att hänga med i samtal om vad som hände de senaste halvåret  i Sverige och främst i Lund. Jag vet om att det handlar om en anpassningsperiod för mig och att jag om en månad kommer förstå allt, men nu kastar jag in engelska ord i varannan mening och tänker att jag ska nog hänga med utbytesstudenterna i år.

Festen var inte den roligaste och det slutade med att jag, J och E började spela Kina schack ute i hallen. Kanske inte så jag hade förväntat mig kvällen att sluta, men det är roligare att ha kul med kända ansikten än okul med okända.