Om jag blundar försvinner smärtan då? Försvinner känslan av tomhet. Försvinner ilskan som bubblar inom mig. Försvinner nutiden och spolar mig tillbaka till dåtiden. Dåtiden då du andades, fanns och levde. Dåtiden som fick mig att skratta och le åt dina skämt, åt dina hyss och åt dig. Jag kommer alltid minnas de stunder vi haft och sakna de vi aldrig fick. Det är tomt utan dig, Nicke. Det är förbannat tomt utan dig! 


Denna vecka ska jag försöka få ner akademiska ord om diskriminering och lika behandling ner på ett word dokument. Jag ska försöka analysera, argumentera och redogöra. Jag ska försöka fokusera bort dig och tankarna. Jag ska försöka sova. Jag ska försöka att inte köpa trettioelva paket mentolcigaretter och röka tills det gör fysiskt ont i kroppen. Jag ska försöka dricka mindre kaffe. Jag ska försöka andas. Jag ska försöka.