torsdag 21 oktober 2010
Det som smärtar mest är att ingenting går att förändrar. Viljestyrka och mod kommer inte förändra det som har hänt. Det som varit min näring så många gånger förut. Du kommer inte tillbaka. Dina andetag och hjärtljud hörs inte längre. Du kommer inte skratta eller le längre. Jag kan inget förändra. Jag kan bara acceptera. Jag är jävligt dålig på att acceptera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja det är många gånger svårt att acceptera saker som händer i vår värld, men ibland kan man inget göra hur gärna man än vill och tyvärr är detta en sådan sak man inte kan göra något åt trots att vi är många som önskar att det hade gått.
Vi kommer att sakna helheten i släkten. Vi får se till att vi inte glömmer det vi har fått och tar vara på det vi får i framtiden.
Megakram mamma
Skicka en kommentar